(S. Anderson)

 

Vi skriver lördagskväll
och tivedsflickan säll
har vandrat ut från mörka skogen
Åt alla hörn och håll
det gått som en paroll:
På lördag är det dans på logen.
Och med en tacksam smäll
att det är lördagskväll
slår kolaren igen sin koja,
för när som det är dans
i trakten någonstans,
då vill han vara med och skoja.

Där vi i skog och dal
sällan skådar kvinnlig fägring
Där uti kojan sval
hambon låter som en hägring
Men nu vi chansen tar
att få minnen med tillbaka
Bra att ha vid långa gråa da'r
som tröst för det vi får försaka.

Hör raska klackar slår
när tivedshambo går.
Har Fridas Verner blivit galen ?
Här sprätter tivedsbor
i hambodansens klor,
och Verner jagar landsfiskalen.
Ja, blir det gräl och kiv
så avgörs det med kniv,
för här är rena Vilda Västern.
Till vardags och till fest
är rapesnuset bäst.
Kom hit så bär vi bort orkestern.

Kvinnor, vin och sång,
vi slåss på samma gång
och river sönder våra kläder,
och har man inga kvar,
man går med rumpan bar,
och tror på fortsatt vackert väder.
Vi kastar inte pil,
vi har en annan stil
som mera lutar åt det vilda
Jag har väl ändå rätt
att slåss på min biljett
när dom ger ögonkast åt Hilda

Då kan det hända att
tivedsblodet svallar över.
Då åker rock och hatt
utifall ni stryk behöver
Vana vid släp och slit,
kojarliv och tivedsskogar
står vårt mod och våran fasta lit
till styrkan och till våra knogar.

Hör raska klackar slår...