(F. Paulin / I. Michetti / M. Paulson)

 

När regnet öser ner från mörka skyar
och gatan speglar lyktors bleka ljus
då går jag ganska ensam och funderar
inunder paraplyt i stadens brus.

Så lever jag ett liv i mina drömmar
om allt det som jag gjort och inte gjort
I rännsten rinner regn i strida strömmar
och minner mig om tid som rinner bort.

Jag stannar upp ett tag, försöker glömma
och plötsligt står det klart i en sekund,
att det kan vara skönt att gå och drömma
men livet det är nu, i denna stund

Ett liv i solen vid hav och stränder
där ljumma vindar kommer till mig där
jag står
Ett liv i solen vad som än händer
så sköljer vågen rent och lämnar
inga spår.

Nu skall jag aldrig mera se tillbaka
(se tillbaka)
den framtid som jag ser är ljus och fri
(är ljus och fri)
Och aldrig, aldrig mer skall jag försaka
vad stunden ger av färg och fantasi.