(A. Glenmark)

En pensel söker upp
Ytor på mannens kropp
Hon vill måla honom naken
Dom skapar i varandra
Två människor i elden
Han smeker hennes skinn
För hennes kropp mot sin
Hon är en blomma i hans hand
Dom lever för varandra
Två människor I elden
Dom blåser luft
åt varandras drömmar

Ögonen
Det syns i ögonen
När han äntligen får äga henne
Ögonen
Hon ler med ögonen
Mot en hand som når
Tar och får
Ögon ser varann i själarna
Och förstår

Han släcker hennes törst
När den känns som allra störst
Och han stillar hennes hunger
Dom ser inga andra
Två människor i elden
Och som en vindpust
Slingrar hon sig om hans lust
Dom släpper aldrig nånsin blicken
Lever för varandra
Två människor i elden
Dom blåser luft
åt varandras drömmar