Text z muzikálu Kristina Från Duvemåla (1996)
(B. Andersson / B. Ulvaeus)
(Kristina är ensam under stjärnorna)
Kristina:
Du fördrev mej, Gud
Från mitt hemland slets jag bort
Här är jag en flykting och en främling
och det ödet finner jag mej i
Men Du tog mitt barn
och du tar mej från min man
Jag kan inte längre se en mening
Vad är det Du vill, vad ska jag tro...
Tanken är svindlande, framför mej gapar en avgrund
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej
Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret
att Du inte finns till, fast jag trodde på Dej
Vem skulle hjälpa mej uthärda livet här ute
Vem skulle ge mej den kraften som jag måste få
Vem skulle trösta mej, jag är så liten på jorden
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då
Nej, Du måste finnas, Du måste, jag lever mitt liv genom Dej
Utan Dej är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas, Du måste, hur kan du då överge mej
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om Du inte fanns
Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke
Det lilla ordet som skrämmer och plägar mej så
Ordet är - om - om jag bett alla böner förgäves
Om du inte finns till, vad ska jag göra då
Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta
Friden i själen, ja, vem skulle skänka mej den
Vem skulle så ta emot mej till slut efter döden
Om Du inte fanns till, vem tog hand om mej sen
Nej, Du måste finnas, Du måste, jag lever mitt liv genom Dej
Utan Dej är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas, Du måste, hur kan du då överge mej
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om Du inte fanns