Text z muzikálu Kristina Från Duvemåla (1996)
(B. Andersson / B. Ulvaeus)
Kristina:
Far och mor i grinden då jag kom och tog farväl
Bilden av dem bär jag i mitt hjärta och i min själ
Varje natt far jag tillbake och vägen blir allt längre till
Landet Långt Bort och Längesen
där vi viskade förtroligt i skymningen
på bänken invid törnrossnären
ljusa kvällar om våren
Sorgen som jag känner den kan ingen här förstå
Herre, ta mej åter låt mej se det jag saknar så
I min tanke far jag ständigt tillbaka
men jag når aldrig
Landet Långt Bort och Längesen
där vi gick så tätt tillsammans i skymningen
som fästfolk under ungdomsåren
ljusa kvällar om våren
Karl Oskar:
Om du vill att Gud ska flytta dej tillbaka till Sverige
ja, då sträcker ut armen,
håller kvar dej hos mej
Kristina:
Så du hörde vad jag bad om!
Karl Oskar:
Jag har frågat mej länge
vad du saknar och nu vet jag
att du längtar tillbaks
Jag har spart nånting,
som jag vill du ska se
Kristina:
Längtar aldrig du liksom jag
efter vårt gamla hem och
båda:
våra kära
Karl Oskar:
Någon gång kan det hända
men de här får mej att minnas
varför vi gav oss av
Kristina:
Annas gamla kängar....
Karl Oskar:
Våra barn ska tacka oss två en gång, Kristina,
för att vi tordes flytta
Kristina:
Du menar det?
Karl Oskar:
Jag har ett förslag som jag trot
kan trösta dej lite grand
Jag tänkte be att din far skickar hit
några kärnor från apeln där hemmavid
Här kan du sedan plantera ett tråd
Det blir din egen apel
Kristina:
Våra barn ska aldrig känna längtans vånda och ve
Inga klara syner från mitt förgångna ska de se
De ska aldrig fråga sej om det knoppas eller blommar i
Landet Långt Bort och Längesen
inte höra ljud av skratt i skymningen
som ekon ifrån barndomsåren
ljusa kvällar om våren
ljusa kvällar om våren