Vydáno dne 00. 00. 0000 (3502 přečtení)
Text z muzikálu Kristina Från Duvemåla (1996)
(B. Andersson / B. Ulvaeus)
Karl Oskar:
Tre år har jag kommit hit till dej, Kristina
Aldrig med sån brådska som idag
Kristina:
Säg mej vad du menar!
Karl Oskar:
Jag får ta över gården, vi har ett hem,
vi kan skaffa oss kläder och föda.
Nu kan vi gifta oss...
Om du vill ha mej...
Kristina:
Att jag vill ha dej, det vet du,
Jag tänker ju knappast på nåt annat.
Skynda dej, du måste fråga
min mor och min far
om dom ger oss lov.
Min man...
Du blir min man till slut
som jag så länge viskat för mitt inre
Vi ska va tillsammans när dag läggs till dag
för dit du går, går också jag
Min själ, min kropp har lust till dej
Din andedräkt som hettar i mitt öra
rymmer samma längtan
som värker i mej
Min kropp, min själ har lust till dej
bröllopsgäster:
Året det är 1844 och Oscar I är kung
Friarn han är stolt och han är stark och strävsam
och bruden är frisk och ung
Han har en egen gård
och är sin egen herre
blir aldrig nån husbondes träl
Ingen finns det som han tål så väl som henne
så nog ska det gå dem väl
Men än vill hon leka,
än vill hon gunga
Ännu är barnet nära i hennes sinne
Ja, än vill hon dansa,
än vill hon sjunga
Ännu är barnet ifrån förr kvar därinne
Nils:
Sen du lärde dej att gylfen
ska va öppen när man pissar
Märta:
Har du aldrig bett om råd,
och nu har du ställt till med bröllop
utan att ens fråga oss!
Det går aldrig väl i längden
med ett sånt egensinne
bröllopsgäster:
Han har en egen gård
och är sin egen herre
blir aldrig nån husbondes träl
Ingen finns det som han tål så väl som henne
så nog ska det gå dem väl
Men än vill hon leka,
än vill hon gunga
ånnu är barnet nära i hennes sinne
Ja, än vill hon dansa,
än vill hon sjunga
Ännu är barnet ifrån förr kvar därinne
Friarn har en gård
och är sin egen herre
blir aldrig nån husbondes träl
Om än jorden som de ärvt
är tung och stening
och lotten är liten
med sju tunnland åker
så ska de nog lyckas
det ska nog gå väl
Kristina:
Minns du hur jag bad dej
Gå inte! Stanna ännu en stund!
Karl Oskar:
Men jag var tvungen
att gå när det dagades...
Kristina:
Alltför många gånger...
Karl Oskar:
Just när vi låg i ditt rum
och vi kysste oss trötta...
Kristina:
Kyssar och smek...
Karl Oskar:
Bara kyssar och smek...
Kristina:
Men nu är jag din hustru,
och jag håller dej kvar
båda:
Min själ, min kropp har lust till dej
Din andedräkt som hettar i mitt öra
rymmer samma längtan
som värker i mej
Min kropp, min själ har lust till dej
Karl Oskar:
Sedan två år nu, är kung Oscar på sin tron
Han har tillträtt Sveriges och Norges land
Jag råder över Korpamoen
Jag är också krönt,
kung i Stenrike är jag
Här är mina undersåtar, mina trogna:
Sten i skärvor, sten i rösen, sten i murar
Kristina:
Ge oss tjänlig väderlek
och bevara jordens gröda från fördärv
Gud, välsigna oss!
Ge oss korn och kärna!
Fräls oss från svälten!
Genom Jesus Kristus, amen...
(Karl Oskar drar henne till sig)
Kristina:
Vänta lite...hör på mej
Karl Oskar:
Är det något som är fel?
Kristina:
Jag har legat här och tänkt på oss...
och mat till barnen...
Karl Oskar:
Nu förstår jag ingenting...
Kristina:
Jo, jag menar bara att om vi lät bli så
blev vi inte fler
Karl Oskar:
Du vill att vi ska säja nej
till kärleksglädjen alla våra dagar?
Släpper jag dej nu
så förnekar jag mej
Min kropp, min själ, min lust till dej
båda:
Jag hör ditt hjärtas jämna slag
Mitt huvud mot ditt bröst
i nattens timmar
Vi ska va tillsammans när dag läggs till dag
För dit du går, går också jag